Länge sedan – studiestress

Det är länge sedan jag skrev här nu. Jag får anklaga studiestress eller egentligen pendlingstress för detta. Jag hade slutat röka och klarat över två månader, kring 11-12 veckor men landade sedan på ruta 1 vid ett frustrerande felval. Detta med stress må jag se över liksom self-compassion. Läxa till ”self”. Till syvende och sist så är det mina val och mina beslut jag får anklaga. När jag inser att mitt sätt att hantera känslor och fysiologiska responser som exempelvis stress är destruktiva, vilket ju rökning faktiskt är, så får jag se över hur jag nu ska ta mig tillbaka. Jag kommer inte att skriva så mycket om rökstopp-processen just i denna blogg. Det har jag en annan blogg för.

Sedan sist har det hänt en hel del inom mig som är jobbigt men faktiskt ändå bra, då det har tagit upp jobbigheter i ljuset som har blivit processade och som jag hittar andra sätt att förhålla mig till. Det som är så bra med inlärningshistoria är att det är inlärt och kan förändras genom nyinlärning. För att kunna göra det krävs att man vågar ta upp det med en person som är kunnig och som man kan lita på. Lesson learned and so I did. Jag har grävt i de mörkaste rummen inom mig för att plocka upp sådant som har dykt upp i minnet och tagit fram det när det varit lämpligt och gemensamt med den för mig ”trygga hamnen” trasslat ut lite mörkare trådar i ”garntrasslet”. Det har varit och är en tuff och jobbig process. Jag vet att jag inte är i ”hamn” än, så processen får gå vidare. Det är samtidigt som det är jobbigt givande och roligt och väcker min nyfikenhet på mitt eget inre. Det är lite som ett detektivarbete, men jag söker inte något i någon annan, utan inom mig själv för att stärka mig själv ännu mer. Jag är redan en stark person. Men man kan vara stark på olika sätt. Vissa delar som jag kanske har hållit fast starkt i behöver förändring och så kommer det att vara hela livet. Så är det för alla hela livet. Det är okej! Det är acceptabelt och accepterat.

Self-compassion, jag är min egen värsta domare och dömer ofta mig själv hårdare än jag skulle döma andra i samma situation och andra dömer mig inte lika hårt (oftast) som jag dömer mig själv. Så det är en sak jag arbetar på att förändra.

Nu ska jag återigen doppa näsan i studielitteratur!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *