bookmark_borderI rätt andning

Idag började jag dagen starkt med att utsätta mig för fler sådana uppgifter som jag kanske har en del gransknings-/prestationsångest inför. Allt som handlar om att tala utifrån kunskap högt i grupp ger mig en känsla av hot. Inte så starkt numera och numera vet jag att hotet bara finns i mina tankar. Så jag gör vad jag skall i alla fall, väl medveten om att ångesten försvinner. Idag jämfört med igår, så kändes det faktiskt helt ok. 🙂 Jag noterade att jag andades lugnt före, under tiden och efter och det flöt på ganska ok. När jag får som mest känsla av ångest så brukar jag komma på mig själv med att hålla andan eller att jag andas så tyst och så lite som möjligt. En känsla av att inte vilja synas, av att hoppas bli bortglömd – osynlig. Det är gamla inlärda reaktioner som gett den effekten. Denna känsla av hot och att inte vilja bli sedd i olika sammanhang håller på att försvinna.

Idag är jag glad och nöjd över hela min dag. Inte nog med det så vaknade jag 30 min. före klockan ringde. Jag var pigg och valde att gå upp och inleda dagen med en dusch och ett par tre koppar kaffe. Det var kallt ute idag. Solen sken och vädret var vackert. Det är sådana här dagar man skall bevara minnet av – så klarar man av de jobbigare dagarna bättre.

Då kommer man in i rätt andning …

bookmark_borderAcceptans

Än så länge finns bara ett tema i bloggen, nämligen sorgen. Jag har ett huvudtema dock, acceptans – att leva här och nu. Att jag skrivit om temat sorg har kanske varit jobbigt att läsa, det har varit en lite tuff resa att skriva det också. När jag läser igenom det jag har skrivit kan jag tycka att jag stundom har varit ganska hård mot mig själv genom sorgen. Men sorgen har inte bara skadat mig. Genom sorgen har lärt mig att acceptera livet så som det faktiskt är på längre sikt. Det har tagit tid men jag har en ganska stor acceptans för negativa saker som har hänt mig i livet idag. Jag har fortfarande saker att bearbeta, men det har alla människor i alla tider. Livet sker hela tiden. Ibland händer bra saker som ger goda positiva känslor och tankar men ibland händer jobbiga negativa händelser som välter omkull livet för en tid. En del saker kan vi inte påverka, andra kunde vi ha gjort annorlunda och därmed undvikit det som hände. Alla är vi människor med begränsade resurser och vi har inte en total absolut kontroll över allting. Vi har också en hel del inneboende förmågor att använda oss av när livet vänds upp och ned. Att hitta den förmåga som behövs för stunden kan däremot vara svårare. Ibland kan vi behöva ha ett objektivt öga som ser, ett objektivt öra som hör hur vi känner och tänker. Men det är inte helt lätt att ta emot det objektiva ögat och örat när man är mitt upp i stormen alltid. Men ibland kan vi bara svaja med i stormbyarna. Acceptera hur det är just nu!

Just idag har det varit en tuff dag med tre möten som för mig startade en liten prestationsångest. En känsla av att det här är för nytt, för svårt. För några år sedan hade jag aldrig gjort det jag gjorde idag. Jag hade undvikit dessa möten. Idag tänkte jag för mig själv att – ”Hallå … värre än detta har du tagit dig igenom” – sträckte på ryggen – nacken och gjorde vad jag skulle. Jag klarade det och ångesten kommer att vara lite lättare att bära än vad den var idag – och då hanterade jag det idag. Jag svajade med och mötte det som upplevdes som ett hot, men som inte var ett hot i sig. Accepterade känslan – lät den vara.

 

bookmark_borderNu är natten här

… och jag har varit i närmaste köpcentret tillsammans med familjen och köpt en del kläder. Jag är mötesledare i kyrkan imorgon och vet inte ens vad jag skall säga som inledningsord. Det är första gången. Hittar ingen av alla mina texter som riktigt passar. Jag får se om jag skriver någon när jag går och lägger mig ikväll. Man vet aldrig med mig. Nu är det i alla fall så att klockan är alldeles för mycket och jag är oförskämt pigg för den tidpunkt vi nu befinner oss i. Jag tar med boken och går upp och lägger mig, låter tröttheten komma.

bookmark_borderHösten är här

Hösten är här och jag sitter med datorn i knät och försöker komma på hur jag skall spendera denna lördag. 🙂 Jag har en bok att läsa och den är riktigt bra skriven. ”Vansinnet – mitt bipolära liv” av Marya Hornbacher. Det är en självbiografi där Marya berättar på ett väldigt nära sätt utifrån hennes eget perspektiv om livet med sin sjukdom. Jag har bara läst början än. Men jag blir inspirerad av hennes öppna sätt att skriva. Man känner medan man läser de känslor man kan ana att hon själv har haft. Boken kommer jag alltså att fortsätta läsa under helgen och de närmaste dagarna. Jag har nytta av detta i min nuvarande sysselsättning.

Jag får inspiration till mitt eget skrivande när jag läser sådana böcker. Det krävs mod för att vara så öppen om sig själv och sitt innersta. Jag beundrar sådana författare.